Åkersenap

Kännetecken

Åkersenap är en ettårig ört med upprätt, ofta grenig stjälk som är mer eller mindre strävhårig. De nedre bladen är lyrformigt flikiga med en stor ändflik, medan de övre bladen är odelade, oregelbundet tandade och oskaftade.

Blommorna är klargula och har fyra kronblad i kors, som är typiskt för de korsblommiga växterna. Ett bra kännetecken är foderbladen, som står rakt ut från blomman. Det skiljer åkersenap från flera liknande gula korsblommiga växter. Frukten är en skida med en tydlig näbb i spetsen.

Var den växer

Åkersenap trivs på öppen, störd och näringsrik mark. Du hittar den på åkrar, i åkerkanter, längs vägar, på ruderatmark och i trädgårdsland.

Arten har följt med jordbruket till Sverige för länge sedan. Den är vanlig i landets södra och mellersta delar och glesare i norr.

Blomning

Åkersenap blommar från juni till september. Blommorna sitter i klasar som förlängs under säsongen, så att det ofta finns både blommor och mogna skidor på samma planta.

I köket och i buketten

Unga blad och blommor har en frisk, lätt het senapssmak. De kan användas sparsamt i sallader eller som garnering. Fröna har historiskt använts som ersättning för senap.

Varning: Åkersenap ska bara ätas i små mängder. Fröna är särskilt starka och kan irritera mage och slemhinnor om man äter mycket av dem. Arten kan förväxlas med andra gula korsblommiga växter, och den växer ofta på åkrar som kan vara besprutade. Plocka bara växter som du säkert har artbestämt, och bara på platser där du vet att marken inte är besprutad eller förorenad.

I buketten ger åkersenapens gula klasar en lantlig, somrig känsla, gärna tillsammans med blåklint och prästkragar.

Pollinatörer

Blommorna lockar bin, humlor, blomflugor och andra insekter med både nektar och pollen. Åkersenapen blommar länge och kan därför vara en värdefull födokälla i jordbrukslandskapet.

Kul att veta

Åkersenap var förr ett av de mest besvärliga ogräsen i sädesfälten, och gula åkrar av senap var en vanlig syn. Fröna kan ligga vilande i jorden i flera decennier och gro när jorden vänds. Därför kan arten plötsligt blomma i mängd på mark som har legat orörd länge.