Bägartrampört

Kännetecken

Bägartrampört är en ettårig ört med sega, grenade stjälkar som oftast ligger utbredda längs marken men ibland växer mer upprätt. Bladen är små och elliptiska eller lansettlika. Vid bladfästena sitter silvervita, hinnaktiga slidor, ett typiskt kännetecken för slideväxterna.

Blommorna är mycket små och sitter en eller några tillsammans i bladvecken. Kalkbladen är grönaktiga med vita eller rosa kanter. Trampörterna är en artgrupp med flera närstående former som kan vara svåra att skilja åt, och en säker bestämning kräver ofta att man tittar noga på blad och frukter.

Var den växer

Bägartrampört är vanlig i hela landet och trivs där marken är öppen och störd: på gårdsplaner, i grusgångar, längs vägkanter, i hamnar och på åkrar. Den tål tramp och hårt packad jord, och därför klarar den sig på platser där få andra växter överlever.

Blomning

Den blommar från sommaren långt in på hösten, ungefär från juli till oktober. Blommorna är så små att de lätt går obemärkta förbi. Den som tittar närmare ser att de vita eller rosa kanterna ger plantan en diskret skönhet.

I köket och i buketten

Varning: Trampört räknas bara delvis som ätlig. De unga bladen och skotten har använts i små mängder, råa eller kokta, men innehåller oxalsyra och bör inte ätas i stora mängder. Personer med njurproblem eller benägenhet för njursten bör avstå. Eftersom växten ofta står vid vägar, på gårdar och på platser där hundar rastas, ska du bara plocka från rena växtplatser. Ät aldrig en växt som du inte säkert har artbestämt.

I buketter har den liten plats på grund av sina små blommor och sitt krypande växtsätt, men den kan fylla ut i små, naturnära arrangemang.

Pollinatörer

Blommorna producerar lite nektar och pollinerar oftast sig själva. Ibland kommer små flugor och andra insekter på besök.

För fåglar är växten desto viktigare. Under hösten äter många småfåglar de små nötterna.

Kul att veta

Artnamnet aviculare kommer från latinets avicula, som betyder 'liten fågel', och syftar på att fåglarna gärna äter fröna. Det svenska namnet trampört syftar på hur väl växten tål att bli trampad, och den är en av de få växter som trivs mitt på gångstigar.