Brännässla

Kännetecken

Brännässlan är en flerårig ört med upprätt, fyrkantig stjälk och motsatta, hjärtlika blad med grovt sågad kant. Både blad och stjälk är täckta av brännhår. Spetsen på håren bryts av vid beröring och släpper ut ett vätskeinnehåll som svider och kliar på huden.

Artnamnet dioica betyder ungefär "två hushåll" och syftar på att plantan är tvåbyggare. Hanblommor och honblommor sitter alltså på olika plantor. Blommorna är små och grönaktiga och sitter i hängande ax i bladvecken. Med sina krypande jordstammar sprider sig plantan och bildar täta bestånd.

Var den växer

Brännässlan finns i hela landet och trivs bäst på kväverik, fuktig och mullrik mark. Därför växer den ofta där människor och djur har funnits, till exempel kring gårdar, komposter, gödselstackar och gamla husgrunder. Den är också vanlig i skogsbryn, i lövskogar och längs stränder.

Eftersom den är så kvävekrävande fungerar ett stort nässelbestånd ofta som ett tecken på att marken en gång har gödslats eller använts av människor.

Blomning

Brännässlan blommar från juni till september. Blommorna är oansenliga och saknar färggranna kronblad, eftersom de pollineras av vinden.

Hanblommornas ståndare är först böjda och spänns som små fjädrar. När de slår upp kastas pollenet ut i luften i ett litet moln, och det kan man ibland se en solig dag.

I köket och i buketten

Brännässlan är en välkänd och uppskattad matväxt. Det bästa är att plocka de unga skotten eller de översta bladparen på våren och försommaren. När bladen förvälls, kokas eller torkas försvinner brännverkan. Nässelsoppa med ägghalvor är en svensk vårklassiker, men nässlorna passar också i stuvningar, pajer, pesto och bröd. Torkade blad kan användas till te.

Plocka med handskar, och välj platser en bit från trafikerade vägar och ställen där hundar rastas. Plocka som alltid bara växter som du säkert känner igen. I buketter är brännässlan av förklarliga skäl inte särskilt vanlig, men i trädgården gör ett nässelbestånd stor nytta för den biologiska mångfalden.

Pollinatörer

Brännässlan pollineras av vinden och är därför inte beroende av bin eller andra blombesökare.

För insekter är den ändå mycket viktig. Larverna till flera av våra vanligaste dagfjärilar, som nässelfjäril, påfågelöga och amiral, lever på nässlans blad. Den som sparar en nässelruggen i trädgårdens hörn får därför ofta fler fjärilar.

Kul att veta

Långt tillbaka i tiden har brännässlans sega stjälkfibrer spunnits till tråd och vävts till tyg. Det är därifrån ordet nässelduk kommer, även om nässelduk i dag oftast görs av bomull.

Nässlor har också använts som djurfoder och för att göra en kväverik växtnäring. Bladen läggs då i vatten så att de får dra, och vätskan späds sedan ut och vattnas på trädgårdens växter.