Cikoria

Kännetecken

Cikoria är en flerårig ört med styva, grenade stjälkar som kan bli upp till drygt en meter höga. Blomkorgarna är klart himmelsblå, några centimeter breda och består enbart av strålblommor med tandade spetsar. De sitter ofta tätt längs de nästan bladlösa grenarna.

De nedre bladen bildar en rosett och är flikiga, ungefär som maskrosblad, medan bladen högre upp på stjälken är små och omfattar stjälken. Växten har en kraftig pålrot och en vit mjölksaft.

Var den växer

Cikoria trivs på torra, soliga och näringsrika platser. Leta efter den i vägkanter, på banvallar, i hamnområden, på ruderatmark och i torra gräsmarker.

I Sverige är den vanligast i de södra delarna och blir mer sällsynt längre norrut. Den har länge odlats här och har spridit sig från odlingar.

Blomning

Cikoria blommar från juli till september. Blommorna öppnar sig tidigt på morgonen och sluter sig redan runt middagstid, så den som vill se den i full blom bör vara ute på förmiddagen.

Varje blomkorg blommar bara en dag, men växten slår hela tiden ut nya knoppar under sensommaren.

I köket och i buketten

Cikoria är en välkänd ätlig växt. De unga rosettbladen har en bitter men frisk smak och passar i sallader eller förvällda som grönsak. De blå blommorna kan användas som dekoration på sallader. Den rostade och malda roten har i århundraden använts som kaffesurrogat eller som tillsats i kaffe.

Som alltid gäller att du bara ska äta växter som du säkert har artbestämt. Plocka inte heller vid hårt trafikerade vägar.

I buketter gör sig cikorian sämre. Blommorna sluter sig och vissnar snabbt efter plockning, så den gör sig bäst där den växer.

Pollinatörer

Blommorna är populära hos bin, humlor och blomflugor, som hämtar både pollen och nektar. Eftersom korgarna oftast är öppna bara under förmiddagen gör pollinatörerna sina besök tidigt på dagen.

Kul att veta

Cikoria är förfadern till flera odlade grönsaker, bland annat endiv (chicorée) och radicchio. Roten innehåller mycket inulin, en kostfiber som i dag utvinns industriellt.

Carl von Linné tog med cikorian i sitt blomsterur, en plantering av växter som öppnar och sluter sina blommor vid olika tider på dygnet. Med hjälp av blommorna skulle man ungefär kunna se vad klockan var.