Daggkåpa
Alchemilla vulgaris
Veckade, mjuka blad som samlar glittrande vattenpärlor i gryningen, och små gulgröna blommor i luftiga knippen. En pärla i sommarängen.
Delvis ätlig
Kännetecken
Daggkåpa känns lättast igen på bladen: runda till njurformade, solfjädersveckade och med 7–11 grunda, tandade flikar. Bladen är ofta mjukt håriga och kan påminna om en utbredd kappa eller kåpa, vilket gett växten dess svenska namn.
Blommorna är mycket små och gulgröna. De saknar kronblad och sitter i täta, luftiga knippen ovanför bladverket. Det svenska namnet daggkåpa används ofta för en hel grupp närstående småarter som är svåra att skilja åt även för vana botaniker.
Var den växer
Daggkåpa finns i hela landet och är vanlig på ängar, i hagar, längs vägkanter, i dikesrenar och i gräsmattor. Den trivs på frisk, gärna lite näringsrik mark och klarar både sol och halvskugga.
I fjällen och i norra Sverige är daggkåporna särskilt rikliga, och där kan man hitta flera olika småarter på samma äng.
Blomning
Daggkåpan blommar från försommaren in i augusti, ibland längre. Blommorna är diskreta, men tillsammans bildar knippena ett skirt gulgrönt dis över bladverket.
I köket och i buketten
Unga, späda blad har traditionellt använts i sallader och soppor och torkats till te. Bladen innehåller garvämnen och smakar strävt, så använd dem sparsamt.
Varning: Ät bara växter som du har artbestämt med säkerhet, och då i små mängder. Den som är gravid, ammar eller har hälsoproblem bör avstå.
I buketten är daggkåpa en riktig favorit. De gulgröna blomknippena fyller ut och binder ihop sommarbuketter, och de håller sig bra i vas. Blommorna går också fint att torka.
Pollinatörer
Blommorna saknar kronblad men har en nektarring som lockar små flugor och andra småinsekter.
Många daggkåpor bildar ändå frö utan befruktning, så kallad apomixis. Därför uppstår många nästan identiska småarter som var och en för sina egenskaper vidare oförändrade.
Kul att veta
De glittrande vattenpärlorna på bladen tidiga morgnar är oftast inte dagg. Växten pressar själv ut vatten genom små porer i bladkanten, något som kallas guttation. Bladens fina hår gör att dropparna pärlar sig i stället för att rinna av.
Alkemister ansåg att vattnet i daggkåpans blad var särskilt rent och samlade det till sina försök. Det latinska släktnamnet Alchemilla brukar tolkas som ”den lilla alkemisten”.