Fårtunga
Anchusa arvensis
Ett strävhårigt åkerogräs med små himmelsblå blommor och vitt svalg, som lyser upp sandiga åkerkanter hela sommaren.
Inte ätlig
Kännetecken
Fårtunga är en ettårig ört med stjälkar och blad som är tätt besatta med styva, sträva hår. Bladen är smala till lansettlika med vågig kant. De övre bladen sitter direkt på stjälken.
Blommorna är små och himmelsblå med ett vitt svalg. Kronpipen är tydligt böjd, så att blomman ser lite sned ut. Det är ett bra kännetecken som skiljer fårtunga från flera andra blå strävbladiga växter.
Var den växer
Fårtunga trivs på öppen, störd och gärna sandig eller grusig mark. Den växer till exempel på åkrar, i trädor, längs vägkanter och på ruderatmark.
I Sverige är den vanligast i de södra och mellersta delarna av landet. Där kan den vara ett ganska vanligt åkerogräs på lätta jordar.
Blomning
Fårtunga blommar från juni till september. Den fortsätter ofta att slå ut nya blommor under hela sensommaren.
I köket och i buketten
Fårtunga ska inte ätas. Flera arter i familjen strävbladiga växter innehåller pyrrolizidinalkaloider, som kan vara skadliga för levern. Ät aldrig vilda växter som du inte är helt säker på.
I buketten fungerar den bäst som en liten blå detalj bland andra ängs- och åkerblommor. Blommorna är små och håller inte länge i vas.
Pollinatörer
Blommorna ger nektar och besöks av bin och humlor. Eftersom nektarn sitter längst in i den smala kronpipen når främst insekter med lång tunga ner till den.
Kul att veta
Släktnamnet Anchusa kommer från ett grekiskt ord för smink. Det anspelar på att roten hos vissa släktingar har använts för att ge rött färgämne.
Fårtunga har länge också placerats i ett eget släkte, Lycopsis, som betyder ungefär 'vargansikte'. Det namnet förekommer fortfarande i äldre floror.