Fingerborgsblomma

Kännetecken

Fingerborgsblomman är en ståtlig, oftast tvåårig ört. Första året bildar den en bladrosett av mjukt håriga, lansettlika blad. Andra året skjuter en hög, ogrenad stängel upp med en lång, ensidig klase av hängande, klocklika blommor.

Blommorna är oftast purpurrosa, ibland vita, och har mörka prickar omgivna av ljusa ringar på insidan. Formen påminner om en fingerborg, och det har gett växten dess namn.

Varning: Hela växten är mycket giftig, både färsk och torkad. Redan små mängder kan ge allvarlig förgiftning med illamående, rubbad hjärtrytm och i värsta fall livsfara. Bladrosetten kan förväxlas med andra rosettväxter, till exempel vallört. Plocka därför aldrig blad till mat utan säker artbestämning.

Var den växer

Fingerborgsblomman kommer ursprungligen från västra Europa och har förvildats från trädgårdar i Sverige. Den är vanligast i södra och västra delarna av landet, särskilt längs västkusten.

Den trivs i ljusa lägen på sur, väldränerad jord och syns ofta på hyggen, i skogsbryn, gläntor och vägkanter. Efter en avverkning kan den plötsligt dyka upp i stora mängder.

Blomning

Fingerborgsblomman blommar från juni till augusti. Klasen slår ut nerifrån och upp, så samma spira kan ha både utslagna blommor och knoppar under flera veckor.

Efter blomningen bildas kapslar med väldigt många små frön, som gör att växten lätt sprider sig på öppen mark.

I köket och i buketten

Fingerborgsblomman hör inte hemma i köket. Alla delar är mycket giftiga och ska varken ätas, användas till te eller läggas som dekoration på mat.

I en bukett gör de höga spirorna stor effekt. Använd handskar när du plockar, tvätta händerna efteråt och ställ vasen utom räckhåll för barn och husdjur. Vattnet i vasen bör inte heller hamna i närheten av livsmedel.

Pollinatörer

Humlor är de viktigaste besökarna. Klockorna är lagom stora för att en humla ska kunna krypa in helt, och de prickiga mönstren fungerar som vägvisare mot nektarn längst in.

Blommorna i klasen är först hanliga och sedan honliga. Eftersom humlorna brukar arbeta nerifrån och upp gynnar det korspollinering mellan olika plantor.

Kul att veta

År 1785 beskrev den engelske läkaren William Withering hur fingerborgsblomma kunde behandla hjärtsvikt. Ämnena i växten, så kallade hjärtglykosider, ligger än i dag till grund för vissa hjärtmediciner, men doseringen är så känslig att växten aldrig ska användas för egenbehandling.

Släktnamnet Digitalis kommer av latinets digitus, finger, och syftar precis som det svenska namnet på blommornas fingertoppsliknande form.