Flenört
Scrophularia nodosa
Små brunröda klotblommor som getingarna älskar. Flenörten är en anspråkslös men fascinerande skuggväxt med lång historia som läkeört.
Giftig
Kännetecken
Flenört är en flerårig, upprätt ört med tydligt fyrkantig stjälk. Bladen sitter parvis mitt emot varandra. De är äggrunda till hjärtlika, spetsiga och sågtandade i kanten. Växten har en lite obehaglig doft när man krossar bladen.
Blommorna är små, bara knappt en centimeter, och sitter i en gles, grenig vippa i toppen av stjälken. De är klotrunda till skålformade med en brunröd till purpurbrun överläpp och en grönaktig undersida. Under jord finns en knölig jordstam, och den har gett arten dess latinska artepitet nodosa, som betyder knölig.
Var den växer
Flenört trivs i halvskugga och på fuktig, näringsrik mark. Du hittar den i lövskog, lundar och skogsbryn, längs diken och bäckar och på strandängar.
Arten är vanlig i södra och mellersta Sverige och blir glesare norrut.
Blomning
Flenörten blommar från försommaren in i sensommaren, främst från juni till september. Blommorna slår ut efter hand i vippan, så att samma planta ofta har både knoppar, blommor och frökapslar samtidigt.
Efter blomningen bildas små, spetsiga och äggformade kapslar med många små frön.
I köket och i buketten
Varning: Flenört är inte ätlig. Växten innehåller bittra iridoidglykosider och räknas som giftig. Ät den inte, och ät aldrig vilda växter som du inte med säkerhet har artbestämt.
I en vild bukett kan flenörtens raka stjälkar och diskreta brunröda blommor ändå göra sig bra. De ger struktur och en dämpad, jordig ton som lyfter fram ljusare blommor. Tvätta händerna efter att du har hanterat växten.
Pollinatörer
Flenört brukar kallas för en typisk getingblomma. De öppna blommorna har lättåtkomlig nektar, och de besöks flitigt av getingar som är de viktigaste pollinatörerna.
Humlor och andra bin hittar också dit. Blommorna är först funktionellt honliga och sedan hanliga, vilket gynnar korsbefruktning mellan olika blommor.
Kul att veta
Släktnamnet Scrophularia kommer av scrofula, ett gammalt namn på en sjukdom som gav svullna halskörtlar. Enligt den medeltida signaturläran skulle en växts utseende visa vad den kunde bota. Flenörtens knöliga jordstam påminde om svullna körtlar, och därför användes den förr som läkeört mot sjukdomen.
I dag är flenört mest uppskattad av naturintresserade för sina ovanliga blommor och av alla getingar som samlas kring den på sommaren.