Food & Flowers
← Alla blommor

Gatkamomill

Matricaria discoidea

Liten, seg och doftande: gatkamomillens gröngula knappar luktar ananas när du gnider dem mellan fingrarna.

Delvis ätlig
gatkamomill
Foto: Ivar Leidus, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons (https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Matricaria_discoidea_-_l%C3%B5hnav_kummel_Keilas.jpg)

Kännetecken

Gatkamomill är en låg, ofta tuvad ettårig ört med finflikiga, nästan fjäderlika blad. Det tydligaste kännetecknet är blomkorgarna. De är små, kägelformade och gröngula och saknar helt de vita strålblommor som andra kamomiller har.

Gnid en blomkorg mellan fingrarna, så märker du den söta, fruktiga doften som påminner om ananas. Doften gör det lätt att skilja den från liknande arter.

Var den växer

Arten finns i hela Sverige och är en av de mest typiska växterna på trampad mark. Du hittar den på gårdsplaner, grusgångar, parkeringar, vid stigar, i vägkanter och i hamnområden. Den tål tramp och packad jord bättre än de flesta andra växter.

Blomning

Gatkamomillen blommar från juni till september och står ofta i blom ända till hösten. De gröngula korgarna sitter på korta, förgrenade stjälkar ovanför bladen.

I köket och i buketten

Blomkorgarna kan användas sparsamt till örtte med mild, lätt fruktig smak, på samma sätt som kamomill. Varning: Växten tillhör familjen korgblommiga och kan ge allergiska reaktioner hos den som är känslig för till exempel kamomill eller gråbo. Eftersom den gärna växer vid vägar, parkeringar och gårdsplaner bör du bara plocka där marken är ren. Använd den bara om du är helt säker på artbestämningen.

I buketter passar den bäst som en liten doftande detalj i lågväxta arrangemang, till exempel i ett litet glas på köksbordet.

Pollinatörer

Blomkorgarna består bara av små rörblommor och lockar inte så många insekter. Arten är till stor del självpollinerande, men mindre insekter som flugor kan besöka blommorna.

Kul att veta

Gatkamomillen är inte ursprunglig i Sverige utan har spritts hit med människan. Fröna blir klibbiga när de blir blöta och fastnar i lera under skosulor, hovar och bildäck. Därför har arten följt vägar och gårdar ut över landet och blivit en av våra vanligaste växter i bebyggda miljöer.

På engelska heter den pineappleweed, ananasogräs, efter den karakteristiska doften.