Gökblomster

Kännetecken

Gökblomster känns lätt igen på sina rosa kronblad som är djupt kluvna i smala flikar. Det ger blomman ett fransigt, nästan trasigt utseende. Blommorna sitter i glesa, luftiga samlingar i toppen av en upprätt, smal stjälk.

Bladen är smala och sitter parvis mitt emot varandra längs stjälken, vilket är typiskt för nejlikväxterna. De nedersta bladen är något bredare och har skaft.

Var den växer

Arten finns i stora delar av Sverige och trivs på fuktig och öppen mark som slåtterängar, strandängar, kärrkanter och diken. Den gynnas av slåtter och bete.

När gamla ängar växer igen eller dikas ut försvinner gökblomstret ofta. Därför är den en fin signal om att en äng har fått vara fuktig och öppen.

Blomning

Gökblomster blommar från maj till juli, med en topp på försommaren. En fuktig äng kan då skifta i rosa när många plantor blommar samtidigt.

I köket och i buketten

Gökblomster är ingen ätlig växt och hör inte hemma i köket. Precis som många andra nejlikväxter innehåller den saponiner.

I en bukett passar den däremot fint. De fransiga blommorna ger lätthet tillsammans med till exempel smörblommor, gräs och ängskaramell. Plocka bara där det finns gott om plantor, och lämna de flesta kvar åt insekterna.

Pollinatörer

Nektarn sitter djupt ner i blompipen och nås därför främst av insekter med lång tunga, som fjärilar och humlor. På blommande ängar är gökblomster ett uppskattat mål för dem.

Kul att veta

Namnet gökblomster kommer av att växten blommar ungefär när göken gal på försommaren. Även det latinska artepitetet flos-cuculi betyder gökens blomma.

På stjälkarna hittar man ofta små vita skumklumpar, så kallat grodspott. Skummet görs av skumstritens larver, som gömmer sig inne i det och skyddas mot uttorkning och fiender.