Kärrdunört
Epilobium palustre
En späd myrens pärla med små ljusrosa blommor och frön som seglar iväg på silkesmjuka dunvingar.
Inte ätlig
Kännetecken
Kärrdunört är en spenslig, ofta ogrenad ört med smala, lansettlika blad som har hel kant och lite nedvikta kanter. Stjälken är rund och har ofta fina hår i två rader.
Blommorna är små, 4–7 mm, och ljusrosa till nästan vita. De sitter i toppen av stjälken och har fyra kronblad som är urnupna i spetsen. Märket är klubblikt och odelat, vilket skiljer arten från flera andra dunörter som har fyrflikiga märken. Knopparna hänger ofta lite nickande innan de slår ut.
Var den växer
Arten trivs på blöt och näringsfattig mark som kärr, myrar, fuktiga ängar, diken och sjöstränder. Den finns i hela landet och är vanlig både i låglandet och i fjälltrakterna.
På hösten bildar plantan tunna utlöpare med små, köttiga vinterknoppar i spetsen. Därför hittar man ofta flera plantor nära varandra i en blöt sänka.
Blomning
Kärrdunörten blommar från juli till augusti. Efter blomningen utvecklas långa, smala kapslar som spricker upp på längden.
I kapslarna sitter många små frön med en tofs av vita silkeshår. Fröna sprids lätt med vinden, och det är dunet som har gett hela släktet dess svenska namn.
I köket och i buketten
Kärrdunört är ingen etablerad matväxt, och vi rekommenderar inte att man äter den. Ät aldrig en växt som du inte säkert har artbestämt.
I buketter gör den sig inte särskilt bra eftersom den är späd och vissnar fort. Njut hellre av den ute på myren, gärna med en lupp för att se de fint ådrade kronbladen.
Pollinatörer
De små blommorna har lite nektar och besöks av flugor och mindre bin. Kärrdunörten kan också pollinera sig själv, så den sätter frö även under kalla och blåsiga somrar när insekterna är få.
Kul att veta
De trådsmala utlöparna med sina små vinterknoppar är kärrdunörtens sätt att klara vintern. Knopparna överlever i den blöta marken och blir nya plantor nästa vår. Det betyder att en enda planta kan sprida sig både med flygande frön och med egna små "groddar".
Släktnamnet Epilobium kommer från grekiskans epi (på) och lobos (balja eller kapsel). Det syftar på att blomman sitter ovanpå den långa, smala fruktkapseln, något man lätt ser om man tittar noga.