Kirskål

Kännetecken

Kirskål är en flerårig ört med kal, rundad och fårad stjälk. Bladen är oftast två gånger tredelade, med äggrunda och sågade småblad. Det gör att bladverket är lätt att känna igen när man väl har lärt sig det.

Växten sprider sig med långa, vita underjordiska jordstammar. Därför bildar den täta mattor, och den är ökänd för att vara nästan omöjlig att bli av med i trädgården.

Var den växer

Kirskål är vanlig i södra och mellersta Sverige och finns längre norrut kring bebyggelse. Den trivs i skuggig till halvskuggig, näringsrik och fuktig mark, till exempel i lövskogar, parker, trädgårdar, häckar och kring gamla gårdar och kyrkor.

Blomning

Kirskålen blommar i juni–juli. Små vita blommor sitter i platta, sammansatta flockor högst upp på stjälken. Skuggiga bestånd blommar ofta sparsamt och består mest av blad.

I köket och i buketten

De unga bladen plockas på våren, innan växten blommar. Då är de milda och smakar lite som persilja och morot. Använd dem som spenat, i soppor, stuvningar, pajer och pesto, eller strimla dem råa i en sallad. Äldre blad blir sega och smakar starkare.

Varning: Kirskål tillhör de flockblommiga, och i samma familj finns flera mycket giftiga arter, till exempel odört och sprängört. Lär dig känna igen bladen ordentligt och ät aldrig en växt som du inte säkert har artbestämt. Är du osäker ska du låta bli.

I buketter ger de vita flockorna en luftig, lantlig känsla.

Pollinatörer

I de öppna blomflockorna når insekterna lätt nektar och pollen. Blomflugor, andra flugor, skalbaggar och bin besöker kirskålen flitigt under försommaren.

Kul att veta

Det latinska artnamnet podagraria syftar på podagra, alltså gikt. Kirskålen användes förr som läkeväxt mot gikt, och man tror att munkar spred den i Sverige under medeltiden. Än i dag växer den gärna nära gamla kloster, kyrkor och gårdar.

Det som är en mardröm för trädgårdsägare kan alltså också bli en gratis vårgrönsak. Det bästa sättet att hålla kirskålen i schack kan vara att äta upp den.