Ljung

Kännetecken

Ljung är en låg, vintergrön risbuske med sega och kraftigt grenade stammar. Bladen är mycket små och fjällika. De sitter tätt i fyra rader längs grenarna, så att kvistarna ser nästan flätade ut.

De små blommorna sitter i långa, ofta ensidiga klasar. Det som ger färgen är framför allt fodret. Det är lila till rosa och längre än själva kronan. Därför behåller blommorna sin färg länge, även när de har vissnat och torkat.

Var den växer

Ljung finns i hela Sverige, från havsstränder i söder till kalfjället i norr. Den trivs på sur och näringsfattig mark, till exempel hedar, torra tallskogar, hällmarker, sanddyner och myrkanter.

På många ställen bildar den stora, sammanhängande mattor. De öppna ljunghedarna i sydvästra Sverige skapades av människan genom bete och bränning under lång tid.

Blomning

Ljungen blommar från juli till september, då hela landskap kan skifta i lila. Blomningen är som störst i augusti. Fodret behåller färgen långt in på hösten, så buskarna kan se blommande ut länge efter att blomningen är över.

I köket och i buketten

De torkade blommorna har länge använts till te, gärna blandade med andra örter. Drick det i måttliga mängder. Ljung räknas inte som giftig, men den hör till en familj där flera arter är giftiga, bland annat skvattram och rosling. Plocka och använd bara ljung som du med säkerhet har artbestämt, och använd bara blommorna i små mängder.

I buketter och kransar är ljungen tacksam. Kvistarna är sega, håller länge och torkar fint utan att tappa färgen. Den passar bra i höstarrangemang tillsammans med gräs, rönnbär och mossa.

Pollinatörer

Ljungen blommar sent, när mycket annat har slutat blomma. Därför är den en viktig nektarkälla för honungsbin, humlor och fjärilar. Biodlare flyttar ibland sina kupor till ljunghedar för att få ljunghonung.

Pollenet kan också spridas med vinden, så ljungen klarar sig även på blåsiga platser med få insekter.

Kul att veta

Ljunghonung är mörk och kraftig i smaken och har en ovanlig, geléaktig konsistens. Den kan bli svår att slunga ur vaxkakan.

Namnet Calluna kommer från grekiskans ord för att sopa, eftersom ljungris länge användes till kvastar. Ljungen har också använts till taktäckning, som strö och till att färga ull. Den är Norges nationalblomma.