Mattfibbla
Pilosella peleteriana
En lågväxt, silverluden fibbla med stora ljusgula korgar – en sällsynt pärla på solheta, torra marker.
Inte ätlig
Kännetecken
Mattfibblan är en lågväxt flerårig ört med en bladrosett av avlånga, helbräddade blad. Bladen är håriga på ovansidan och gråfilthåriga på undersidan. Hela växten är påfallande tätt och långt hårig, vilket ger den ett silvrigt utseende.
Varje stängel bär oftast en enda, ganska stor korg med ljust gula blommor. De yttre blommorna har ofta rödaktiga strimmor på undersidan. Mattfibblan liknar den vanliga gråfibblan, men den har större korgar, tätare hårighet och korta, kraftiga utlöpare.
Var den växer
I Sverige är mattfibblan sällsynt och förekommer främst i de södra delarna av landet. Den växer på torra, soliga och näringsfattiga platser, till exempel sandiga backar, hällmarker och torrängar med gles vegetation.
Blomning
Mattfibblan blommar från maj till juli och är ofta något tidigare än gråfibblan. Korgarna öppnar sig i solsken och sluter sig gärna på eftermiddagen och när det är mulet.
I köket och i buketten
Mattfibblan har ingen känd användning i köket. Den är också för lågväxt för att passa i buketter. Eftersom arten är ovanlig gör man bäst i att låta den stå kvar och fotografera den i stället.
Pollinatörer
De ljusgula korgarna besöks av bin, blomflugor och andra insekter som samlar nektar och pollen. Många fibblor kan dock bilda frön utan befruktning, så kallad apomixis, och kan därför sätta frö även utan pollinatörernas hjälp.
Kul att veta
Fibblornas förmåga att bilda frön utan befruktning ställde till det för Gregor Mendel. Efter sina berömda ärtförsök försökte han bekräfta ärftlighetsreglerna genom att korsa fibblor, men avkomman betedde sig inte alls som väntat. Förklaringen kom först långt senare.
Släktnamnet Pilosella kommer av latinets pilosus, som betyder hårig. Namnet passar mattfibblan, som är en av de mest håriga arterna i släktet.