Rosendunört

Kännetecken

Rosendunört är en kraftig, flerårig ört som kan bli mer än en meter hög. Hela växten är tätt och mjukt luden, vilket också syns i artnamnet hirsutum, som betyder hårig. De lansettlika bladen sitter oftast motsatt och omfattar stjälken vid basen.

Blommorna är stora för att vara en dunört, med fyra klart rosa kronblad som ofta har en grund inskärning i spetsen. Mitt i blomman sitter ett vitt märke som är tydligt fyrflikigt och ser ut som ett litet kors.

Var den växer

Arten trivs där marken är fuktig och näringsrik, till exempel vid sjö- och åstränder, i diken, kärr och fuktiga ängar. Med sina krypande jordstammar kan den bilda stora, täta bestånd.

I Sverige är rosendunört vanligast i södra delarna av landet och blir mer sällsynt längre norrut.

Blomning

Rosendunörten blommar från juli till augusti och är en av de mest iögonfallande växterna vid vattnet under sensommaren. Efter blomningen bildas långa, smala kapslar som spricker upp och släpper fröer med vita silkeshår, så att vinden kan sprida dem långt.

I köket och i buketten

Rosendunört räknas inte som en ätlig växt och bör inte användas i köket. Den ska inte heller förväxlas med mjölke (Chamaenerion angustifolium), som har en helt annan användning.

I en vild bukett ger de rosa blommorna en sommarlik och luftig känsla, men kronbladen faller lätt av, så räkna inte med att buketten håller länge. Plocka med måtta och bara där det är tillåtet.

Pollinatörer

De öppna, rosa blommorna erbjuder både nektar och pollen och lockar till sig bin, humlor, blomflugor och fjärilar.

Växten är också värdväxt för larverna till större snabelsvärmare, en vacker nattfjäril i olivgrönt och rosa.

Kul att veta

På engelska har rosendunörten fått det gamla folknamnet 'codlins and cream'. Det syftar på att krossade blad och unga skott sägs dofta som kokta äpplen med grädde.

De silkeshåriga fröerna gör att växten snabbt kan sprida sig till nya fuktiga platser, till exempel nygrävda diken.