Silvermartorn
Eryngium giganteum
Spöklikt silvervit och taggig skönhet med blekt skimrande krage. En trädgårdsfavorit som torkar vackert och lockar humlor och bin.
Inte ätlig
Kännetecken
Silvermartorn är en storvuxen och taggig växt som påminner om en tistel, trots att den hör till de flockblommiga och är släkt med bland annat morot och persilja. Det mest iögonfallande är den breda kragen av styva, taggtandade svepeblad som sitter under varje blomhuvud. Bladen skimrar silvervitt, ibland med en svag blågrön ton.
Själva blomhuvudena är äggrunda till koniska och består av många små, tätt packade blommor. De är först grönaktiga och blir sedan silvriga, ibland med en dragning åt blått. Arten är vanligen tvåårig eller kortlivat flerårig och dör ofta efter att den har blommat och satt frö.
Var den växer
Arten är inte vildväxande i Sverige. Den kommer från Kaukasus och Iran, där den växer på torra och öppna platser. Hos oss odlas den som prydnadsväxt i rabatter, grusträdgårdar och torra, soliga lägen.
Silvermartorn trivs bäst i full sol och i väldränerad, mager jord. Blöt jord vintertid tål den dåligt. Eftersom den gärna sår av sig själv kan den ibland hittas tillfälligt förvildad i närheten av trädgårdar.
Blomning
Silvermartorn blommar i juli–augusti. Det första året bildar plantan oftast bara en bladrosett, och blomstänglarna kommer först året därpå. Även efter blomningen står de torra, silvriga blomställningarna kvar länge och är vackra en bra bit in på hösten.
I köket och i buketten
Silvermartorn används inte som matväxt och bör inte ätas. Plantan är dessutom mycket taggig, så det är klokt att använda handskar när du hanterar den.
I buketter är den desto mer omtyckt. Den ger struktur och en kylig silverton åt sommarbuketter och håller länge i vas. Vill du torka den skär du stjälkarna när blomhuvudena har fått full färg och hänger dem upp och ned på en torr, luftig plats. Då behåller de formen och glansen i många månader.
Pollinatörer
Blomhuvudena producerar rikligt med nektar och surrar ofta av liv under högsommaren. Bin, humlor, getingar och blomflugor besöker dem flitigt, så silvermartorn är ett bra val för den som vill gynna insekter i trädgården.
Kul att veta
På engelska kallas silvermartorn Miss Willmott's ghost. Namnet syftar på Ellen Willmott, en känd brittisk trädgårdsodlare kring sekelskiftet 1900. Enligt historien hade hon för vana att i smyg strö ut fröer av arten i trädgårdar hon besökte, så att de spöklikt silvriga plantorna dök upp där efter henne.
Artnamnet giganteum betyder jättelik, även om plantan sällan blir mycket mer än en meter hög.