Skogskovall

Kännetecken

Skogskovall är en ettårig, ofta greniga ört med smala, lansettlika blad som sitter motsatt på stjälken. Blommorna är små, cirka en centimeter långa och djupt guldgula. De sitter parvis i bladvecken och vänder sig gärna åt samma håll.

Den liknar den närbesläktade ängskovallen, men hos skogskovall är blomman mindre och kronans mynning öppen. Hos ängskovall är blomman ljusare gul och mynningen nästan sluten. Stödbladen är gröna och ofta tandade vid basen.

Skogskovall är en halvparasit. Den har gröna blad och sköter sin egen fotosyntes, men den kopplar också in sig på rötterna hos träd och buskar för att få vatten och näring.

Var den växer

Arten trivs i barrskog och blandskog, i blåbärsris och på mossig mark. Den förekommer också i fjällbjörkskog och på fjällhedar.

I norra Sverige är den vanlig. Söderut blir den ovanligare och växer mer spritt, ofta i skuggiga och lite fuktigare skogspartier.

Blomning

Skogskovallen blommar från juni till augusti. De gula blommorna syns tydligt mot den mörka skogsbotten, särskilt där många plantor växer tillsammans.

I köket och i buketten

Skogskovall är inte ätlig. Växten innehåller aukubin och andra ämnen som kan vara skadliga, så den ska inte användas i matlagning. Ät aldrig vilda växter som du inte säkert har artbestämt.

I buketter gör den sig inte heller bra. Den vissnar fort och svartnar när den torkar. Det är finast att låta den stå kvar i skogen.

Pollinatörer

Humlor är de viktigaste besökarna. De söker sig in i de gula blommorna för att komma åt nektarn och för då pollen vidare mellan blommorna.

När det är ont om pollinatörer kan skogskovallen också pollinera sig själv.

Kul att veta

Fröna liknar små sädeskorn. Det har gett hela släktet namnet Melampyrum, efter grekiskans ord för ”svart” och ”vete”. Förr kunde kovallfrön följa med i skörden och göra brödet mörkt och beskt.

Fröna har ett litet, näringsrikt bihang som myror gärna äter. Myrorna bär hem fröna, och på så sätt sprids kovallen genom skogen.