Småborre

Kännetecken

Småborre är en flerårig ört med upprätt, hårig stjälk. Den slutar i ett långt, smalt ax av små gula blommor med fem kronblad. Bladen är parbladiga, med större och mindre småblad om vartannat, och har sågad kant och mjuk behåring.

Frukten är omgiven av en kopp med krokiga taggar. Därför fastnar den lätt i kläder och djurpäls, vilket har gett växten namnet borre.

Var den växer

Småborre trivs på torra, soliga och gärna kalkrika marker. Där växer den på ängar, i betesmarker, längs vägkanter och i skogsbryn. Den är vanligast i södra och mellersta Sverige.

Blomning

Småborre blommar från juni till augusti. Axet blommar nerifrån och upp, så samma planta kan ha både blommor och frukter som håller på att mogna.

I köket och i buketten

Blad och blommor har traditionellt torkats till örtte. Växten innehåller garvämnen och bör bara användas i måttliga mängder. Varning: Småborre är ingen matväxt. Plocka aldrig växter till te om du inte är helt säker på artbestämningen, och rådfråga gärna vården om du är gravid, ammar eller tar läkemedel.

I buketter bidrar de smala gula axen med en luftig, lantlig känsla. De passar bra ihop med andra ängsblommor.

Pollinatörer

Blommorna saknar nektar men ger rikligt med pollen. De besöks främst av bin och blomflugor. Växten kan också självpollinera sig.

Kul att veta

Artnamnet eupatoria syftar på kung Mithridates VI Eupator av Pontos, som enligt traditionen använde växten som läkemedel. Småborre har länge haft en viktig plats i folkmedicinen.

De krokiga frukterna sprids genom att haka fast i djur och människor som går förbi. Växten har också använts för att färga ull gul.