Snärjmåra

Kännetecken

Snärjmåra är en ettårig ört med fyrkantiga, liggande eller klättrande stjälkar. Stjälkar, blad och frukter är täckta av små bakåtriktade hullingar som gör att växten fastnar på allt den rör vid, till exempel kläder, djurpäls och andra växter.

Bladen sitter i kransar om sex till åtta runt stjälken och är smala med en spetsig topp. Frukterna är små, runda och kardborreliknande. De delar sig i två delfrukter som även de är täckta av krokar.

Var den växer

Arten är vanlig i stora delar av landet och trivs bäst på kväverik, fuktig och näringsrik mark. Du hittar den i trädgårdsland, på åkerkanter, i buskage och hagar, längs stränder och på platser där marken har gödslats.

I trädgården räknas den ofta som ett ogräs, eftersom den snabbt kan klättra över och täcka andra växter.

Blomning

Snärjmåra blommar från juni till september. Blommorna är mycket små, bara några millimeter stora, och har fyra vita kronflikar. De sitter i glesa små samlingar från bladvecken.

I köket och i buketten

Unga skott och toppar har traditionellt använts i små mängder, oftast kokta eller som te. De sträva hullingarna gör växten mindre lämplig att äta rå. Varning: Ät bara snärjmåra om du är helt säker på artbestämningen, och endast i måttliga mängder. Vissa personer kan få hudirritation av kontakt med växten.

I buketter kan de slingriga, ljusgröna stjälkarna ge ett luftigt och vildvuxet uttryck, men tänk på att de gärna fastnar i övriga blommor.

Pollinatörer

De små vita blommorna lockar framför allt småflugor och andra små insekter. Snärjmåra kan också självpollinera, vilket bidrar till att den sätter frö så rikligt.

Kul att veta

Snärjmåra tillhör samma familj som kaffebusken, och de rostade fröna har historiskt använts som kaffesurrogat.

Frukterna sprids genom att fastna i djurpäls och kläder. Det är ett effektivt sätt att ta sig till nya växtplatser, och förklarar varför man ofta hittar små gröna kulor på byxbenen efter en promenad.