Stinknäva

Kännetecken

Stinknävan är en spröd, ofta yvig ört med rödaktiga, håriga stjälkar. Bladen är djupt delade och fint flikiga, nästan ormbunkslika, och de blir ofta röda av solen och på hösten.

Blommorna är små och rosa, ofta med ljusare strimmor på kronbladen. Gnuggar man en bit av växten känns den starka lukt som gett arten dess namn.

Var den växer

Stinknävan trivs i skugga och halvskugga på steniga platser. Den finns till exempel i bergsskrevor, på stenmurar och klippor, i lundar, skogsbryn och strandsnår. Den växer också gärna i trädgårdar och vid husgrunder.

I Sverige är den vanligast i de södra och mellersta delarna av landet.

Blomning

Stinknävan blommar länge, från maj till september. Under hela säsongen dyker det upp nya blommor samtidigt som de första frukterna mognar.

Frukterna är långa och näbbliknande, något som är typiskt för näveväxterna.

I köket och i buketten

Stinknävan är ingen matväxt och bör inte användas i köket. Ät aldrig växter som du inte har artbestämt säkert.

I buketter fungerar den dåligt. De späda blommorna vissnar snabbt efter plockning och lukten gör den mindre trevlig inomhus. Njut hellre av den där den växer, gärna som en rosa detalj i skuggiga stenpartier.

Pollinatörer

Blommorna besöks av bin och blomflugor som kommer åt nektarn. Arten kan även pollinera sig själv, och därför sätter den frö även när det är ont om insekter.

Kul att veta

Namnet stinknäva syftar på den starka lukten från bladen och stjälkarna. Ordet näva går igen hos många av släktets svenska arter, till exempel midsommarblomster (som också kallas skogsnäva) och ängsnäva.

När fröna är mogna slungas de iväg från moderplantan. Så sprider sig stinknävan till nya skrevor och murar.