Strandaster

Kännetecken

Strandastern är en upprätt, ofta grenig ört med kala, lansettlika och påfallande köttiga blad. Bladen är en anpassning till den salta växtplatsen, eftersom de lagrar vatten.

Blomkorgarna sitter i glesa klasar i toppen av stjälkarna. Strålblommorna är lila till blåvioletta och omger en gul mitt av diskblommor. Ibland saknas strålblommorna helt, och då ser korgarna nästan bara gula ut.

Var den växer

Strandastern är en typisk kustväxt som tål salt. Du hittar den på havsstrandängar, i saltpåverkade sankmarker och längs strandkanter, där marken då och då översvämmas av havsvatten.

Ofta växer den tillsammans med andra salttåliga arter, och den kan bilda stora, lila bestånd som syns långt på sensommaren.

Blomning

Strandastern blommar från juli till september, ibland ända in i oktober. Det gör den till en av de sista växterna som färgar strandängarna innan hösten tar över.

Efter blomningen bildas små frukter med en ludd av hår, och de sprids med vinden och vattnet.

I köket och i buketten

De unga, köttiga bladen smakar salt och lite örtigt. I Nederländerna och Belgien säljs de som grönsak och tillagas oftast genom att förvällas eller ångas en kort stund, gärna till fisk och skaldjur. Plocka sparsamt, bara blad från friska bestånd och från platser med rent vatten. Ät bara växter som du har artbestämt med säkerhet.

I vasen ger strandastern en luftig och lite vild känsla. Den passar fint ihop med andra sensommarblommor och gräs från kusten.

Pollinatörer

Bin, humlor, blomflugor och fjärilar besöker gärna strandasterns blomkorgar. Den sena blomningen gör arten till en viktig nektarkälla för insekterna vid kusten, när mycket annat redan har blommat över.

Kul att veta

Släktnamnet Tripolium knyts till en växt som den grekiske läkaren Dioskorides beskrev under antiken. Enligt honom skulle blomman ändra färg tre gånger om dagen.

Strandastern har länge räknats till släktet Aster och kallas därför fortfarande ofta Aster tripolium i äldre floror.