Svartklint

Kännetecken

Svartklint är en flerårig ört med upprätta, styva och greniga stjälkar. Bladen är smala till lansettlika, de nedre ofta svagt tandade eller flikiga och de övre mer helbräddade. Hela växten har en något sträv känsla.

Det tydligaste kännetecknet sitter på blomkorgen. Holken är klotrund och täckt av fjäll med mörkbruna till svarta, kamlikt fransade bihang som nästan helt döljer den gröna basen. Blomkorgarna består av rosa till purpurröda rörblommor och saknar oftast de förstorade kantblommor som till exempel väddklint har.

Var den växer

I Sverige är svartklint en ovanlig art, främst i södra och västra delarna av landet, och har oftast kommit hit med människans hjälp. Den trivs i öppna, soliga miljöer som ängar, betesmarker, vägkanter och banvallar.

Arten är betydligt vanligare i Västeuropa, inte minst på de brittiska öarna, där den är en typisk ängsblomma.

Blomning

Svartklint blommar från juli in i september. De mörka, knappliknande knopparna syns redan innan blommorna slår ut, och sedan lyser de rosa blomkorgarna upp gräsmarken under sensommaren.

I köket och i buketten

Svartklint är ingen matväxt och bör inte ätas. Ät aldrig vilda växter som du inte är helt säker på.

I buketter är den desto mer användbar. Plocka stjälkar med både knoppar och utslagna blommor för en naturlig, ängslik känsla. Den passar fint tillsammans med andra sensommarblommor som rölleka och gulmåra, och de mörka knopparna ger en spännande kontrast.

Pollinatörer

Svartklint ger mycket nektar och är omtyckt av humlor, bin och fjärilar. På en solig sensommardag kan en enda planta ha flera besökare samtidigt.

Eftersom den blommar sent i säsongen blir den en viktig nektarkälla när många andra ängsblommor redan har blommat över.

Kul att veta

Namnet svartklint, liksom artepitetet nigra som betyder svart, syftar på de mörka holkfjällen. Innan blommorna slår ut ser knopparna ut som små hårda svarta knappar, och därför kallas växten på engelska ibland för 'hardheads'.

Släktnamnet Centaurea kommer från kentauren Chiron i den grekiska mytologin, som enligt sägnen använde en växt ur släktet för att läka sår.