Svinmolke

Kännetecken

Svinmolke är en ettårig ört med upprätt, ihålig stjälk som innehåller vit mjölksaft. Bladen är mörkgröna, ofta glänsande och styva, med taggiga kanter som sticks när man tar i dem.

Ett bra kännetecken är bladens bas: de omfattar stjälken med rundade, tilltryckta öron. Hos den närstående kålmolken är bladöronen i stället spetsiga och utåtriktade.

Blommorna sitter i gula korgar som påminner om små maskrosor. Efter blomningen bildas frukter med vit fjunpensel som sprids med vinden.

Var den växer

Svinmolke trivs på öppen, näringsrik och störd mark – i trädgårdsland, på åkrar, längs vägkanter och på avfallsplatser. Den är vanligast i södra och mellersta Sverige.

Blomning

Svinmolke blommar från juli och kan fortsätta in i oktober. Korgarna öppnar sig i solsken och sluter sig gärna när det är mulet.

I köket och i buketten

Unga blad av molkearter har använts som grönsak, gärna kokta eftersom bladkanterna är taggiga och smaken kan vara besk. Om du vill pröva: plocka bara unga blad från växtplatser utan föroreningar eller besprutning.

Varning: Ät aldrig en växt du inte säkert har artbestämt. Många korgblommiga med gula blommor och mjölksaft liknar varandra, och svinmolke bör bara ätas i måttliga mängder.

I buketter är svinmolke ingen klassiker, men en stjälk med gula korgar och fröställningar kan ge en vild, ängslik känsla.

Pollinatörer

Blommorna besöks av blomflugor och olika bin som samlar pollen och nektar. Arten kan också sätta frö utan insektsbesök, vilket bidrar till att den sprids så effektivt.

Kul att veta

Svinmolke har spridits med människan och finns i dag som ogräs i stora delar av världen. Fröna med sin fjunpensel kan flyga långt med vinden.

Det enklaste sättet att skilja den från kålmolke är att titta på var bladet möter stjälken: runda öron betyder svinmolke, spetsiga öron betyder kålmolke.