Våtarv

Kännetecken

Våtarv är en låg och spröd ettårig ört med saftiga, ofta krypande stjälkar som förgrenar sig och bildar mjuka mattor. Bladen sitter parvis och är äggrunda och spetsiga. De nedre bladen har skaft, medan de övre sitter direkt på stjälken.

Arten känns lättast igen på en enda rad fina hår som löper längs stjälken och byter sida vid varje bladpar. Blommorna är små och vita med fem kronblad, men eftersom varje kronblad är djupt kluvet ser det ut som om de vore tio. Kronbladen är ungefär lika långa som foderbladen eller kortare.

Var den växer

Våtarv finns i hela landet och trivs bäst på kväverik, fuktig och bearbetad jord. Därför är den ett mycket vanligt ogräs i köksträdgårdar, rabatter och på åkrar. Den växer också på gödselstäder, vid stallar och längs vägkanter.

Blomning

Våtarv blommar ovanligt länge, i regel från tidig vår till sen höst, och under milda vintrar kan man hitta blommande plantor nästan när som helst. Flera generationer kan hinna växa upp under samma år.

I köket och i buketten

Våtarv är en av de mest kända ätliga vildväxterna. Unga skott, blad och blommor har en frisk och mild smak som påminner om ärtskott, och de passar bra i sallader, på smörgåsar, i pesto, i gröna smoothies eller förvällda som spenat. Plocka gärna toppskotten, som är mörare än de grova nedre stjälkarna.

Var noga med artbestämningen. Rödarv (Lysimachia arvensis) är giftig, växer på liknande platser och kan påminna om våtarv innan den blommar. Den saknar dock hårlinjen på stjälken och får orangeröda eller blå blommor. Ät aldrig en växt som du inte är helt säker på, och undvik att plocka där marken kan vara förorenad eller besprutad.

Till buketter passar våtarv däremot dåligt, eftersom de späda stjälkarna vissnar nästan direkt efter plockning.

Pollinatörer

De små blommorna lockar framför allt små flugor och blomflugor, men även enstaka bin. Våtarv klarar sig ändå bra utan dem, eftersom blommorna ofta pollinerar sig själva. Det gör att den kan sätta frö även när det är kallt och få insekter är ute.

Kul att veta

Det engelska namnet chickweed kommer av att växten länge har använts som foder åt höns och burfåglar. Fåglar äter också gärna fröna.

Våtarv är en mästare på att överleva. En enda planta kan ge tusentals frön som kan ligga grobara i jorden i många år, och därför dyker den upp igen hur flitigt man än rensar.