Vitklöver

Kännetecken

Vitklöver är en låg, flerårig ört med krypande stjälkar som slår rot vid lederna. Det är därför den heter repens, som betyder krypande. Bladen är tredelade och sitter på långa skaft. Småbladen har ofta ett ljust, vinkelformat märke.

Blommorna sitter samlade i runda, vita till ljust rosaaktiga huvuden på bladlösa skaft. När blommorna har vissnat böjer de sig nedåt och blir bruna.

Var den växer

Vitklöver finns i hela landet, från Skåne till fjälltrakterna. Den är vanlig i gräsmattor, hagar, betesmarker, vägrenar och på andra öppna, kortklippta platser.

Precis som andra ärtväxter lever den i samarbete med bakterier i rotknölarna. Bakterierna binder kväve ur luften, och därför används vitklöver ofta i vallar och som gröngödsling.

Blomning

Vitklöver blommar från juni till september och kan fortsätta in på hösten. Eftersom den tål klippning kommer det nya blomhuvuden hela sommaren.

I köket och i buketten

Blomhuvudena har en mild och lätt söt smak. De kan torkas till te eller användas som dekoration på sallader och bakverk. Unga blad kan ätas i små mängder.

Varning: Vitklöver innehåller cyanogena glykosider, ämnen som kan bilda vätecyanid. Ät den därför bara i måttliga mängder och inte som huvudingrediens. Plocka aldrig växter som du inte säkert har artbestämt, och undvik platser som kan vara förorenade, till exempel vägkanter och gräsmattor som besöks av hundar.

I buketten passar vitklöver bäst i små, lantliga arrangemang eller i kransar tillsammans med andra ängsblommor.

Pollinatörer

Vitklöver är en av de viktigaste nektarväxterna för honungsbin i odlingslandskapet, och humlor besöker den också flitigt. Om du låter klövern blomma i gräsmattan i stället för att klippa den hjälper du de pollinerande insekterna.

Kul att veta

Fyrklövern som sägs bringa tur är oftast en vitklöver med ett extra småblad. Det är ovanligt, så den som letar kan behöva gå igenom tusentals blad innan hen hittar en.